Fortsätt till huvudinnehåll

Feber, så klart.

Det blev en lång dag idag.
Herr B.o.B. bestämde sig för att dra på sig feber han med, en rejäl sådan, så här sjuk har han nog inte varit under våra 20 år ihop. Så jag pallrade iväg arvsmassorna till förskolan, innan jag tog bussen till jobbet där jag var framme 7.30. Nära till jobbet är inte så dumt.
Hela dagen var vikt åt att jag skulle vara med på ett gäng möten för att komma in i verksamheten. Det startade med frukostmöte med fika och gick sedan genom behandlingskonferens, möte för psykologerna, administrativt möte, en föreläsning, ett APT och ett möte med ena chefen.
Klockan 16.00 var hjärnan totalt mos när jag tog en promenad till en busshållplats lite längre bort för att vakna till innan jag hämtade arvsmassorna igen.
Fruktstund, middag, disk, pyjamas, kläder till morgondagen, god natt saga och nattning, sen tog jag en timme till att halvsova i soffan innan jag gick och la mig. Varför gör jag så, varför går jag inte bara och lägger mig när ungarna somnat när jag är så trött att ögonen går i kors. Eftersom herr B.o.B. sov sig genom kvällen hade jag ju inte direkt varit otrevlig mot mitt sällskap heller.

I morgon blir det väl jag som lämnar och hämtar igen, med skillnaden att skolan kallar där emellan, istället för jobbet. Om inte någon mer blir sjuk. Peppar peppar.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer