Fortsätt till huvudinnehåll

Man kan ju hoppas.

Jag sov i våningssäng i natt. Det var så skönt. Alltså det var obekvämt som tusan med alla miljarder gosedjur, tunn kudde och madrass som är anpassad för en lättare kropp än min. Men jag fick ändå sova. Samtidigt som jag vant mig vid att ha arvsmassorna nära inpå under natten och saknar dem när de inte är där (helgalet), så har arvsmassorna sovit så dåligt de senaste nätterna att jag knappt sovit alls.

I dag har vi gjort vad vi kan för att arvsmassorna ska sova tungt under natten. Vi började med att göra en cykelutflykt och hade picknick i en lekpark. När cykling var uttömt drog vi till godisaffären för obligatoriskt lördagsgodis. Till middagen kom herr B.o.B.s kompis med tjej över. Det drog igång arvsmassorna till max att Daggelito (som Polarn döpt honom till och uttalar med ett leende och glitter i ögonen) kom över. De fnissade hysteriskt och sprang runt i en timme och var vakna till 22. 

Jag har inga alls förhoppningar om att det ska fungera, tvärtom, jag är rätt säker på att det här bara leder till att de kommer sova i vår säng och vakna klockan 5, medan jag kommer vara helt slut. Men jag kan finna tröst i att vi har försökt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.