Efter en arbetsdag full av drama, intryck, första gånger, spring mellan avdelningar och arbete vid stå-skrivbord känner jag mig rätt dränerad.
Vad bättre än att avsluta dagen med en promenad i kylan och en kvällsfika med mammakompisen. Jag orkade vara social på kvällstid efter jobbet. Wow. Undrens tid är inte förbi.
Om undrens tid inte är förbi, kanske Pyret sover hela natten i sin säng i natt med, som natten som var.
Eller så sover de i vår säng båda två, som vanligt, men det gör inget, för jag kommer vara för trött för att ens vakna. Det händer.
Det blir inte en lika intensiv dag imorgon, så jag klarar mig oavsett.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer