Det börjar rulla igång med jobbet nu, dagarna går fort.
Att mina arbetsplatser sträcker sig över två våningar gör kanske att dagarna känns mer intensiva än de är, så här i början.
Som den här dagen. Jag började med genomgång av kalendrar, meddelanden och mejl innan det var behandlingskonferens. När den var slut jagade jag rätt på några personer och svarade på några fler meddelanden. Sen var det dags för handledning innan lunch. Efter lunch var det APT. Efter APT var det möte för planering av min arbetsroll och arbetsfördelning. Sen hann jag läsa information och börja skissa på ärendehantering innan det var dags att gå hem. Jag rörde mig mellan 6 olika platser på dessa två våningar. Man kan säga att min stegräknare tackar för placeringen av mitt kontor.
Nästa vecka ska jag börja ta emot patienter och boka in ärenden, då kommer det säkert kännas som ännu högre tempo. Fast det ska bli roligt också så klart, särskilt när jag har så bra stöd och struktur att jobba utifrån.
Fast trött blir jag. Av all information, av allt springande, av alla intryck. När jag hämtade arvsmassorna idag funderade jag på allvar över hur jag skulle orka gå hela vägen hem. Speciellt när Polarn fick blodsockerfall och blev den mest negativa personen i världen, som hon blir då. Att jag sedan skulle ställa mig och laga middag när vi kom hem, gjorde mig lite gråtfärdig. Jag får tänka att jag ändå var turen att vara i en känd miljö där jag redan kan systemen och känner en del av personalen. Dessutom är jag rätt van vid "ny på jobbet" rollen. Tänk trötthetsnivån jag hade haft om allt var nytt.
Allt som allt är jag trots tröttheten väldigt nöjd och förväntansfull, det här kan nog bli riktigt bra.
Kommentarer