Fortsätt till huvudinnehåll

Kastas in i allvarliga leken.

Dag ett.
Utan veta riktigt vad, hur eller var så skulle jag spendera min första dag på nya jobbet. Jag var tidig eftersom lämningen av arvsmassor gick smidigt, så jag började med att dricka kaffe på gamla jobbet, en hel våning bort. Det kändes tryggt.
När jag mötte upp chefen för att få nycklar, visas till mitt kontor och presenteras för andra arbetsgruppen så skulle de precis ha behandlingskonferens. Hur flux satt jag med på den.
Min känsla av att dra fördelar av min bakgrund i vården stämmer nog. Även om jag märker att jag lyssnar efter andra aspekter när patienter diskuteras sedan jag började utbildningen, och speciellt nu när jag tilldelats den här rollen, så kan jag jargongen. Jag pratar "vårdiska" och det underlättar säkert.
Jag fick ägna en stund innan lunch till att gå igenom avdelningarnas dokument och boa in mig på mitt kontor. Kontoret som har mitt namn vid dörren med ordet Kurator under. Så surrealistiskt. Jag kommer definitivt behöva piffa till min halva av rummet (jag ska dela rum senare) nu känns det mest som ett ekande undersökningsrum. Det känns också märkligt, jag har ju inte haft något jobb med fast arbetsplats på evigheter, än mindre med egen hörna.
Efter lunch var det dags för APT för hela mottagningen, där jag återigen presenterades. Genast efteråt blev jag haffad av en psykolog för rådfrågning angående en patient. Jag kunde dessutom leverera ett svar hon verkade nöjd med.
Dagen gick i övrigt åt till att hälsa på en hel drös med människor vars namn jag inte har minsta minne av, men också att bli välkomnad av människor som jag redan känner. Jag fick kramar, det är ju en bra första arbetsdag.
Ska vi gå på standard sport-frågan; Hur känns det?
Sjukt trött efter alla intryck, och törstig av den kassa sjukhusluften. Men bonus då till att ha handfat på kontoret, måste bara komma ihåg att ta med mig en vattenflaska så jag slipper dricka ur miniatyr-pappersmuggar. Ryggen var "okej" på morgonen men "verkligen inte okej" när jag skulle hem. Jag blir inte klok på det här. Hur ska två dagar av hemmaplugg gå när ryggen kollapsar om jag sitter still en timme? Svaret får vi väl imorgon.
Men mest känner jag mig försiktigt optimistisk tror jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...