Två i stort sett friska barn (de är fyra och fem, att de är snoriga och hostar 4 gånger per dag är det samma som frisk) som är hemma och ska vara "sjuka". Det är intressant.
Om man lägger till att Pyret är i en begynnande tonårs-fas där hon säger emot eller till om allt och jag hade pms, så blir dagen ännu bättre.
Jag gillar verkligen inte att underhålla arvsmassorna för mycket när de ska vara hemma och vara sjuka. Bara för att det känns som att, i alla fall mina barn, lätt skulle kunna få för sig att vilja vara hemma och vara sjuka hela tiden då, för att få gå på bio/Fjärilshuset/Skansen eller något. Men det är ju lite av en utmaning att bara få dagen att gå.
Vi dekorerade kakor, planterade blommor, gjorde kattleksaker, tjafsade om tv:n, de lekte med hästar och spelade spel. Jag gav dem till och med lagad mat till lunch. Men sen fick jag nog och tog med dem på promenad, bara för att få syre så jag inte skulle implodera av instängdhet kombinerat med tjafs på grund av sagda instängdhet. Vi tänkte stanna till i lekparken på vägen hem, som fortfarande ses som värsta belöningen, men då började det regna. Så de fick i all fall röra på sig utan att underhållas, vab-win.
Jag gillar heller inte att vara den där föräldern som säger "För att jag så så". När Pyret nu är den stora emotsägaren här hemma får jag därmed träna upp värsta ninja-skills i att formulera ett "därför" till varenda moment under dagen. Jag tycker heller inte att det är någon vits att uppfostra den till rena ja-sägare som köper alla direktiv de får från andra. Klart de ska säga emot och ifrågasätta. Men kom igen! Allt sägs ju emot. Allt. Hela tiden. Jag avlider en aning.
Så pass att jag vill sova till på söndag. Går det att ordna?
Kommentarer