Fortsätt till huvudinnehåll

Vem nu?

Jag lämnade två arvsmassor på förskolan och åkte sedan till min skola. Jag var tidig, så jag köpte en smörgås och en kaffe och plockade fram en artikel till nästa veckas seminarium på min Adlibris Letto. Den hann jag avverka innan jag fick sällskap, men hann inte ens kliva in i Aulan för föreläsning innan förskolan ringde. Polarn hostade så mycket att hon klarade inte av att vara där. Så klart. Febern är borta, då utvecklar hon en hosta på ett par timmar. Det gäller att vara effektiv.

Jag försökte ringa herr B.o.B. eftersom föreläsningen skulle följas av ett seminarium med obligatorisk närvaro. Fast han låg så nerbäddad med febern att han inte hörde fem samtal. Jag fick be mina päron att sladda iväg till förskolan och hämta. Sen fick jag sladda hem och hänga med henne medan jag skrev klart seminarieuppgift och letade efter forskningsartiklar.

Nu väntar jag med spänning på nästa sjukdomstillfälle; vad i hela fridens namn kan vi få besök av här näst? Och vems tur är det egentligen? Eller ska vi få vara friska ett tag möjligen?
Så många frågor, så lite svar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.