Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens konstverk.

Arvsmassorna hade fått titta på ett avsnitt av Pippi Långstrump på förskolan och sedan rita något från det.

Man ska väl säkert inte som en god förälder misstro sina barns förmågor, men jag får erkänna att jag blev mäkta imponerad när jag fick se alstren. Jag frågade till och med:
"Har du ritat den?!"
och försökte att inte betona "Du??".
Men det var deras egna bedrifter.
Sen blev jag lite lättad när herr B.o.B. också smög in ett märkbart frågetecken vid "Du" när han frågade om det var just de som ritat.

Pyret, som ritat Pippi, herr Nilsson, Lilla gubben, Villa Villekulla och soffan.
Polarn ritade Kling och Klang i polisbilen.

På tal om poliser så var det sådana tillsammans med polisens volontärer utanför vår port när vi kom hem. Pyret frågade när vi åkte upp i hissen varför de varit där och jag förklarade att de ville att människor skulle tala om vad de gjorde bra och vad de skulle kunna göra bättre, så de vet bättre hur de ska jobba.
Då berättade hon att hon hade velat tala om för dem att de skulle ha lite mer kalas, och vara lediga lite mer på helger och så, så de kunde hänga lite med sin familj.
Jag önskade också att hon hade fått säga det till dem. 

Livet med ungar kan vara rätt härligt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.