Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbaka i matchen

Jag var tillbaka på jobbet idag, det känns så himla bra.

Den kurator jag gjorde lite auskultering hos förra året började morgonen med att säga att hon tyckte att jag passade perfekt för jobbet. Hon tyckte att jag visserligen hade tagit till mig utbildningen, hade fördel av mycket livserfarenhet, och hade stor kunskap om såväl organisationen som klientgruppen, men att i slutändan så trodde hon att jag skulle klara jobbet enbart på att jag var så klok.
Jag lyssnade noga och hon sa verkligen så. Inte att jag inte var riktigt klok.
Det gjorde mig oändligt generad att få så fina ord från någon så erfaren.

Senare kom chefen och en annan kurator och ville att jag skulle gå en utbildning i barnsamtal som börjar redan på fredag. Jag ska också få sätta mig med den kuratorn och få lite introduktion till de praktiska bitarna i uppdraget.

Jag känner mig väl omhändertagen.

Eftersom jag plötsligt ska jobba på fredag så fick jag byta till två halvdagar,  jag åkte hem och pluggade efter lunch. Då fick jag besked om att jag fick 11 av 12 poäng på en av de senaste tentorna. Den andra tentan är jag ganska rejält säker på att jag klarat, så nu är det bara de två pågående kurserna kvar. Två. Sammanlagt 15 högskolepoäng. Av ett helt program på 210 poäng.

Galet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.