Fortsätt till huvudinnehåll

Snick snack.

En kompis skrev:
"Fy vilken jobbig vecka! Inser sen att det bara är måndag."
Jag känner att jag kan relatera till det.

Pyret är inte alls sjuk längre, men eftersom hon hade feber igår på morgonen så säger regelverket att hon ska vara hemma idag med.
Jag hade en föreläsning i plugget som jag ville gå på då den hade den ovanliga kombinationen av:
1. Bra och intressanta artiklar som hörde till föreläsningen.
2. Jag visste på förhand att föreläsaren skulle vara bra.
Pyret behövde aktiveras och var alldeles för pigg för att jag skulle få särskilt mycket plugg gjort hemma, så vi packade ihop oss och drog iväg.
Vad passar bättre än att ta med ett barn till en föreläsning om drogprevention för ungdomar liksom. Att hon skrattade högt till Paw Patrol under föreläsningen lättar väl bara upp stämningen. Typ.

När föreläsningen var klar åt vi först lunch och drog sen hem och åt glass på balkongen. Jag fick lite läsning gjord för egen del, men mest tid ägnades åt att höra om alla funderingar som snurrar runt i den där lilla skallen och att högläsa hennes favoritböcker i en timme. Sen packade vi ihop oss igen och dundrade iväg och hämtade Polarn.

Harmonin var total när syskonen var återförenade. Nä. Skoja bara. Polarn fick den vanliga dippen hon alltid får när hon fått husera ensam med någon ett tag och sen behöver dela uppmärksamheten med sin syster. Det uppstod bråk om hissen, trappen, tv:n, skorpor, katten och till sist soffan. Det enda som inte bråkades om var maten jag ägnat en halvtimme åt att laga, för den är det ju sällan någon som vill engagera sig i.

Det känns som att jag kastat mig runt halva stan idag, fast jag bara åkt till plugg och hämtat på förskola, som vanligt. Skillnaden är att jag har varit med Pyret hela dagen. Hon är fantastisk på fler sätt än jag kan räkna upp, men mest är hon fullständigt fenomenal på att prata. Och jag blir så otroligt slut av att inte få en endaste stund av tystnad. För det får man inte, hon pratar konstant. Hon pratar om massor av underbara funderingar och jag skrattar högt åt hennes galenskaper, fast det är också otroligt utmattande att aldrig få tänka en endaste egen tanke från början till slut.

Imorgon väntar en ny dag fullmatad med intro till jobbet. Det kommer också bli en dag fullmatad med intryck och information. Jag är helt slut och det är bara tisdag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.