Fortsätt till huvudinnehåll

Snick snack.

En kompis skrev:
"Fy vilken jobbig vecka! Inser sen att det bara är måndag."
Jag känner att jag kan relatera till det.

Pyret är inte alls sjuk längre, men eftersom hon hade feber igår på morgonen så säger regelverket att hon ska vara hemma idag med.
Jag hade en föreläsning i plugget som jag ville gå på då den hade den ovanliga kombinationen av:
1. Bra och intressanta artiklar som hörde till föreläsningen.
2. Jag visste på förhand att föreläsaren skulle vara bra.
Pyret behövde aktiveras och var alldeles för pigg för att jag skulle få särskilt mycket plugg gjort hemma, så vi packade ihop oss och drog iväg.
Vad passar bättre än att ta med ett barn till en föreläsning om drogprevention för ungdomar liksom. Att hon skrattade högt till Paw Patrol under föreläsningen lättar väl bara upp stämningen. Typ.

När föreläsningen var klar åt vi först lunch och drog sen hem och åt glass på balkongen. Jag fick lite läsning gjord för egen del, men mest tid ägnades åt att höra om alla funderingar som snurrar runt i den där lilla skallen och att högläsa hennes favoritböcker i en timme. Sen packade vi ihop oss igen och dundrade iväg och hämtade Polarn.

Harmonin var total när syskonen var återförenade. Nä. Skoja bara. Polarn fick den vanliga dippen hon alltid får när hon fått husera ensam med någon ett tag och sen behöver dela uppmärksamheten med sin syster. Det uppstod bråk om hissen, trappen, tv:n, skorpor, katten och till sist soffan. Det enda som inte bråkades om var maten jag ägnat en halvtimme åt att laga, för den är det ju sällan någon som vill engagera sig i.

Det känns som att jag kastat mig runt halva stan idag, fast jag bara åkt till plugg och hämtat på förskola, som vanligt. Skillnaden är att jag har varit med Pyret hela dagen. Hon är fantastisk på fler sätt än jag kan räkna upp, men mest är hon fullständigt fenomenal på att prata. Och jag blir så otroligt slut av att inte få en endaste stund av tystnad. För det får man inte, hon pratar konstant. Hon pratar om massor av underbara funderingar och jag skrattar högt åt hennes galenskaper, fast det är också otroligt utmattande att aldrig få tänka en endaste egen tanke från början till slut.

Imorgon väntar en ny dag fullmatad med intro till jobbet. Det kommer också bli en dag fullmatad med intryck och information. Jag är helt slut och det är bara tisdag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.