Fortsätt till huvudinnehåll

Puh.

Vi 11 personer i praktik-gruppen har i två dagar lotsat runt 15-isch första terminare för att presentera våra praktikplatser.
Jag minns från min första termin hur jäkla värdelösa jag tyckte att de dagarna var, vi lotsades dessutom runt till typ 3-4 ställen per dag.
Konferensrum, Powerpoint, SL.
Konferensrum, Powerpoint, SL.
Konferensrum, Powerpoint, SL.
And repeat.
Dessutom presenterade flera personer samma typ av praktik, flera var inom äldreavdelningen på soc exempelvis.
Det var ingen som ställde frågor, alla presentationer gick asfort, och eleverna som presenterade ägnade mest tid att leka erfarna studenter och försöka lära oss hur vi skulle plugga, som att vi fick höra flera gånger per dag att inte sikta på att få mer än E i betyg eftersom ingen arbetsplats skulle titta på betyget sen ändå.
Nä. Men om man siktar på högre kanske man lär sig mer. Eller kanske har bättre marginaler mot en omtenta. Eller bara visar för sig själv att man har större ambitioner än att leva med måttet att nätt och jämt klara sig.

I alla fall, nu har det varit vår tur.
Vi fick ganska mycket frågor.
De som hade samma typ av praktik samordnade sina presentationer och utförde dem tillsammans.
Vi åkte inte till varenda praktikplats.
På fikat i morse när jag hade presenterat min praktik så kom en elev fram och berömde oss för att vi var så jäkla proffsiga. Sa hon. Som var skådespelerska utbildad på scenskola och jobbat i halvstora filmer och pjäser.
På slutet av dagen sa i alla fall folk att de tyckt att dagarna varit bra. De sa ingen på den rundturen vi fick åka runt på för fyra terminer sen.
Jag tror att vi gjorde ett ganska bra jobb.
Fast samtidigt undrar jag om det inte var vi i termin 5 som blev mest inspirerade av att höra vilka jobb som väntar där ute, om bara 2 terminer till. 2 terminer. Om bara ett år är vi vid den här tiden snart vid examen.
Jisses.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: