Fortsätt till huvudinnehåll

Favorit i repris.

Tröttheten.
Både den fysiska och den psykiska.
Kanske lite av den där på livet också.
Jag tror att jag liksom måste lära mig älska den, köra någon mindfulness blaha på den, våga omfamna den och göra den min, eller något annat vist man kan köpa skrivet på en vit tavla och hänga upp på väggen.

Speciellt nu, Polarn har kört blöjfritt på natten i en vecka -peppar-peppar. Första natten hände en olycka men inte sedan dess, fast hon har istället lagt till sig med en liten ny egenhet. Tidigare när hon vaknade på natten så kom hon bara "insmygande" (*springande/stampande) och "klättrade" (*hoppade som en parkour stjärna) upp till mig i sängen. Nu stannar hon kvar i sin säng och ropar på mig.
Visserligen ger det möjlighet att:
A. Ta upp henne på en liten natt-kissning.
B. Få henne att somna om i sin säng.

Fast sen kommer hon till vår säng utan att ropa framåt morgonkvisten ändå, så egentligen innebär det bara att jag:
A. Måste vakna och ha lite panik över om hon ropar för att hon har råkat kissa i sängen.
B. Vara vaken med henne en kvart mitt i natten, som blir till att vara vaken en timme för min del eftersom jag inte är utrustad med den där somna-om-genen.

Så tröttheten.
Den stora.
Som bara rullar in.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän