Fortsätt till huvudinnehåll

Favorit i repris.

Tröttheten.
Både den fysiska och den psykiska.
Kanske lite av den där på livet också.
Jag tror att jag liksom måste lära mig älska den, köra någon mindfulness blaha på den, våga omfamna den och göra den min, eller något annat vist man kan köpa skrivet på en vit tavla och hänga upp på väggen.

Speciellt nu, Polarn har kört blöjfritt på natten i en vecka -peppar-peppar. Första natten hände en olycka men inte sedan dess, fast hon har istället lagt till sig med en liten ny egenhet. Tidigare när hon vaknade på natten så kom hon bara "insmygande" (*springande/stampande) och "klättrade" (*hoppade som en parkour stjärna) upp till mig i sängen. Nu stannar hon kvar i sin säng och ropar på mig.
Visserligen ger det möjlighet att:
A. Ta upp henne på en liten natt-kissning.
B. Få henne att somna om i sin säng.

Fast sen kommer hon till vår säng utan att ropa framåt morgonkvisten ändå, så egentligen innebär det bara att jag:
A. Måste vakna och ha lite panik över om hon ropar för att hon har råkat kissa i sängen.
B. Vara vaken med henne en kvart mitt i natten, som blir till att vara vaken en timme för min del eftersom jag inte är utrustad med den där somna-om-genen.

Så tröttheten.
Den stora.
Som bara rullar in.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte
Skicka en kommentar
Läs mer

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.
En kommentar
Läs mer

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde
Skicka en kommentar
Läs mer