Fortsätt till huvudinnehåll

Mor på grönbete.

Så var det dags att släppa ut lilla mor på grönbete.

Tidigt på morgonen samlades praktikplatsen och annat folk för en roadtrip ut till en konferensanläggning. 
I morgonsolen satt vi i en en buss i äkta charterstil och kunde låtsas att vi var på väg genom en annan huvudstad än vår egen.

Kursanläggningen låg högt upp på en kulle och glittrade i solen.
Vi kunde njuta av utsikten och solen under alla de fikapauser som var inlagda titt som tätt. Det är mer regelbundet intag av onyttigheter och föda än jag har fått i mig på flera år.


Inte behövde vi dela rum heller, så jag ska lyckas lista ut hur jag ska välja vilken säng jag troligen inte kommer lyckas få någon sömn i på grund av ovana att sova själv och ostört. Hur gör man? Ingen som snarkar, sparkar, frågar, ropar, spinner och jag behöver inte gå upp klockan 5. Det känns omöjligt.
 

Vi fick inspirerande föreläsningar om bland annat hur vi dagens samhälle ska vara så himla kompetenta, resursstarka och egen lyckas smed genom det enorma utbud vi kan självförverkliga oss i och bli den bästa på allt, när de allra flesta av oss bara uppnår medelmåttighet. Hur blir man nöjd då?
Vi fick matnyttig information om hur man jobbar i den här branschen och rundade av med underhållning med Emil Jensen. Han har gått mig förbi, det är ju enormt synd. Vilken smart, rolig, duktig, charmig, vältalig och tankeväckande person. Läs och lyssna på ett samhällsperspektiv som behövs lyssnas mer på i dagens klimat säger jag.
Med mensvärk from hell avrundades dagen med middag och underhållning.
Laxtartar
Helstekt kalv med blomkålspuré 
Hallonsorbe
Intaget med paus mellan, utan att behöva hjälpa någon med något och om någon gick på toaletten så behövde jag inte följa med.
Jag har varit med om värre.
Faktum är att jag inte ens behövde vara den tråkiga småbarnsmamman som gav upp först för den barnlösa chefen sa att hon ville gå och lägga sig innan jag hann. Jag höll ut ändå ut till klockan 21!
Imorgon väntar en ny dag med frukostbuffé,  föreläsningar, fika och lunch. Bäst att försöka sova lite ifall jag har blivit väckt tidigt så länge att jag kommer vakna klockan 5 fast jag inte alls behöver. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.