Fortsätt till huvudinnehåll

God natt!

Fredag kväll.
Jag och min nya bästis kurar ihop oss tillsammans, för det är vår nya kvällsrutin.
Jag är så himla nöjd med att ha katt igen, har jag sagt det.
Jag är också himla nöjd med att somna innan klockan 21.00. Varför går jag inte och lägger mig så snart barnen har somnat. Egentligen. Vad är det jag sitter uppe för. Egentligen. Varför gör jag inget drastiskt åt den här tröttheten. Egentligen.

Äh. Jag och misse ska sova nu. Tätt ihop. Med ljudet av hennes spinnande i mitt örat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän