Fortsätt till huvudinnehåll

Den som väntar får se.

Det går vattkoppor på förskolan.
Pyret och Polarns bästis har fått det.
Nu är det 10 till 20 dagars inkubationstid för att se om arvsmassorna fått det.

Alltså det sägs ju (i alla fall på 1177 som är den källa jag förlitar mig på) att ju yngre barnen är när de får det, desto lindrigare är symptomen, så eftersom de säkert kommer få det förr eller senare så är det väl lika bra om de får det nu. Men det är ju inte som att jag ser fram emot den dagen, oavsett när den skulle komma. Deras bästis storasyster hade det verkligen inte roligt.

Något nervig väntan är alltså inledd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän