Fortsätt till huvudinnehåll

Mammaträning på riktigt.

Jag är less på att aldrig få till träningen, att inte känna mig redo att kliva upp sådär klockan 4 på morgonen, eller att orka med något när jag stapplar ut ur barnens mörka sovrum efter nattningen.
Samtidigt är jag så jäkla trött på att vara så här jäkla trött och kände att jag behövde en rivstart.
Låter barnen en inte träna utan dem så får man väl träna med dem.
En ny cykel och en ärvd cykel med nya tillbehör packades in i bilen tillsammans med en picknick och löparskorna snördes på. Vi började med att sätta oss och äta lite mitt i solen.

Sen tog vi oss an skogsvägarna.
Jag parade ihop mig med Pyret och fördelningen blev att jag sprang när hon cyklade på, jag böjde mig ner och hjälpte till att knuffa cykeln när det var uppförsbacke eller höll emot för att dämpa farten i utförsbacke. Det hela utfördes i intervaller eftersom Polarn inte var riktigt lika snabb så vi stannade och inväntade henne och herr B.o.B. emellanåt.
Kondition, ben, armar, bröst, axlar och mage fick sig en genomgång. Lite till när vi sen "lekte" lite på utegymmet.
Pyret visade oanade talanger för en framtid som PT. När jag sprang bredvid henne utbrast hon:
"Är du trött mamma?!"
"Ja, lite." flåsade jag fram.
Då skrattar hon och tjoar till:
"Nu kör vi!" 
På utegymmet hoppade hon upp och satte sig ovanför den lutande situps plankan och hojtade att jag skulle nudda henne när jag kom upp.
Polarn var på ett strålande humör, trots att hon ständigt hamnade på efterkälken och inte helt fått till tekniken. I flera kilometer sa hon mest "Hoppsan!" när hon slant med foten på trampan, hon njöt av utsikten, letade efter troll i skogen och sjöng för full hals. Hon är fantastisk på att hålla humöret uppe och ta livet med en klackspark.
Barnen belönades med en glass i solen efteråt, jag med. Vi avslutade dagen med en barnföreställning, sockervadd och ballonger på valborgsfirandet, men själva brasan orkade de inte stanna uppe för att se.
Innan middagen sa Pyret att det hade varit en helt fantastiskt underbar dag och jag håller med henne. Båda arvsmassorna höll en imponerande god stämning från att de vaknade och det var en varm och solig dag, mer kan man ju inte begära.

Nu värker höfter som aldrig förr och jag börjar ana att jag kommer känna av mina muskler imorgon, fast jag hoppas att det här bara var startskottet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde