Mammaträning på riktigt.

Jag är less på att aldrig få till träningen, att inte känna mig redo att kliva upp sådär klockan 4 på morgonen, eller att orka med något när jag stapplar ut ur barnens mörka sovrum efter nattningen.
Samtidigt är jag så jäkla trött på att vara så här jäkla trött och kände att jag behövde en rivstart.
Låter barnen en inte träna utan dem så får man väl träna med dem.
En ny cykel och en ärvd cykel med nya tillbehör packades in i bilen tillsammans med en picknick och löparskorna snördes på. Vi började med att sätta oss och äta lite mitt i solen.

Sen tog vi oss an skogsvägarna.

Jag parade ihop mig med Pyret och fördelningen blev att jag sprang när hon cyklade på, jag böjde mig ner och hjälpte till att knuffa cykeln när det var uppförsbacke eller höll emot för att dämpa farten i utförsbacke. Det hela utfördes i intervaller eftersom Polarn inte var riktigt lika snabb så vi stannade och inväntade henne och herr B.o.B. emellanåt.

Kondition, ben, armar, bröst, axlar och mage fick sig en genomgång. Lite till när vi sen "lekte" lite på utegymmet.

Pyret visade oanade talanger för en framtid som PT. När jag sprang bredvid henne utbrast hon:

"Är du trött mamma?!"

"Ja, lite." flåsade jag fram.

Då skrattar hon och tjoar till:

"Nu kör vi!" 

På utegymmet hoppade hon upp och satte sig ovanför den lutande situps plankan och hojtade att jag skulle nudda henne när jag kom upp.

Polarn var på ett strålande humör, trots att hon ständigt hamnade på efterkälken och inte helt fått till tekniken. I flera kilometer sa hon mest "Hoppsan!" när hon slant med foten på trampan, hon njöt av utsikten, letade efter troll i skogen och sjöng för full hals. Hon är fantastisk på att hålla humöret uppe och ta livet med en klackspark.

Barnen belönades med en glass i solen efteråt, jag med. Vi avslutade dagen med en barnföreställning, sockervadd och ballonger på valborgsfirandet, men själva brasan orkade de inte stanna uppe för att se.

Innan middagen sa Pyret att det hade varit en helt fantastiskt underbar dag och jag håller med henne. Båda arvsmassorna höll en imponerande god stämning från att de vaknade och det var en varm och solig dag, mer kan man ju inte begära.

Nu värker höfter som aldrig förr och jag börjar ana att jag kommer känna av mina muskler imorgon, fast jag hoppas att det här bara var startskottet.