Fortsätt till huvudinnehåll

Mammaträning på riktigt.

Jag är less på att aldrig få till träningen, att inte känna mig redo att kliva upp sådär klockan 4 på morgonen, eller att orka med något när jag stapplar ut ur barnens mörka sovrum efter nattningen.
Samtidigt är jag så jäkla trött på att vara så här jäkla trött och kände att jag behövde en rivstart.
Låter barnen en inte träna utan dem så får man väl träna med dem.
En ny cykel och en ärvd cykel med nya tillbehör packades in i bilen tillsammans med en picknick och löparskorna snördes på. Vi började med att sätta oss och äta lite mitt i solen.

Sen tog vi oss an skogsvägarna.
Jag parade ihop mig med Pyret och fördelningen blev att jag sprang när hon cyklade på, jag böjde mig ner och hjälpte till att knuffa cykeln när det var uppförsbacke eller höll emot för att dämpa farten i utförsbacke. Det hela utfördes i intervaller eftersom Polarn inte var riktigt lika snabb så vi stannade och inväntade henne och herr B.o.B. emellanåt.
Kondition, ben, armar, bröst, axlar och mage fick sig en genomgång. Lite till när vi sen "lekte" lite på utegymmet.
Pyret visade oanade talanger för en framtid som PT. När jag sprang bredvid henne utbrast hon:
"Är du trött mamma?!"
"Ja, lite." flåsade jag fram.
Då skrattar hon och tjoar till:
"Nu kör vi!" 
På utegymmet hoppade hon upp och satte sig ovanför den lutande situps plankan och hojtade att jag skulle nudda henne när jag kom upp.
Polarn var på ett strålande humör, trots att hon ständigt hamnade på efterkälken och inte helt fått till tekniken. I flera kilometer sa hon mest "Hoppsan!" när hon slant med foten på trampan, hon njöt av utsikten, letade efter troll i skogen och sjöng för full hals. Hon är fantastisk på att hålla humöret uppe och ta livet med en klackspark.
Barnen belönades med en glass i solen efteråt, jag med. Vi avslutade dagen med en barnföreställning, sockervadd och ballonger på valborgsfirandet, men själva brasan orkade de inte stanna uppe för att se.
Innan middagen sa Pyret att det hade varit en helt fantastiskt underbar dag och jag håller med henne. Båda arvsmassorna höll en imponerande god stämning från att de vaknade och det var en varm och solig dag, mer kan man ju inte begära.

Nu värker höfter som aldrig förr och jag börjar ana att jag kommer känna av mina muskler imorgon, fast jag hoppas att det här bara var startskottet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.