Fortsätt till huvudinnehåll

Några dagens.

Dagens katt:
När Ragdollen (i brist på namn) dricker vatten ur sin skål så står hon och trampar med fötterna samtidigt. Så himla gulligt!

Dagens glada överraskning:
När jag gick för att hämta en kopp kaffe och en frukt i pentryt på jobbet, så stod det två gigantiska påskägg fyllda med gott (!) godis bredvid fruktkorgen. Jag valde godis.

Dagens obehagliga överraskning:
På bussen hem ser jag plötsligt hur en flicka på kanske 10 år tar sats och springer över vägen när hon ser en lucka på sin sida av vägen. Antingen ser hon inte bussen i andra filen, eller så är hon inte överens med varken mig eller busschauffören om att hon inte hinner över. Chauffören tvärnitar. De där sekunderna när jag försöker lista ut om dunsen jag hört var från kvinnan som ramlat, eller från ett barns kropp som träffat bussen var något av det vidrigaste jag varit med om. Flickan klarade sig. Kvinnan på bussen också. Men jag såg att busschauffören var rejält skakad, och själv tog det ett tag att skaka av mig den mentala bilden av "tänk om". En chaufför med bra reaktionsförmåga blev dagens räddande ängel.

Dagens otippade:
Jag utfodrade, badade, ritade, och nattade båda barnen själv utan att det blev tjafs.

Dagens andra katt:
Persern (också i brist på namn) som är en liten skygg surkart, kom upp i knät och tok-kelade i nästan en timme. Mysigt som attan.

Så där. Dagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.