Fortsätt till huvudinnehåll

Alla minuter räknas.

"Låt barnen ha tråkigt ibland."
"Barn behöver vara sysslolösa emellanåt."
"Det är bra för barn att lära sig ta det lugnt."
Det är säkert sant.
Men jag är lite kluven eftersom jag växt upp riktigt nära en person som tyckte det var rena döden att vara sysslolös, och gick genom uppväxten ständigt suckande:
"Jag har tråååååkigt."
Alltså det var jag.

I och med det vet jag hur tråååååkigt det är att vara barn och sysslolös, även på tiden före skärmar och kabel tv när man var utomhus och lekte.
Så jag vet också att tvingas ha tråkigt och sysselsätta sig själv, inte nödvändigtvis förändrar en personlighet, för barn har ju också sådana.
Samtidigt så är jag ju fortfarande gravt allergisk mot att vara sysslolös, och det ställer ju till det för en vuxen kropp som behöver vila emellanåt. Så kanske är det bra att börja öva den typen av personlighet tidigt.

Jag vet inte, jag har inte svaret.

Däremot vet jag att det är rena döden att som förälder lyssna på "Maaammmaaaa jag har trååååkigt" i timmar.
Nu var det ju inte helt enligt planerna att barnen skulle få feber, däremot var det planerat att deras förskola skulle vara stängt för planeringsdag idag. Det hade jag förberett genom ett besök på TGR, mer känd som en guldgruva för föräldrar till sysslolösa barn.
Paljetter, pärlor, piprensare, glittriga presentband, bokmärken, pennor, tejp, papper, stämplar. Massor med saker som går att använda i någon slags pysselhimmel, allt för en billig peng.
Så det gjorde vi.
Jag har det så sweet genom att ha barn som gillar att sitta i timmar och klippa och klistra.

Vi övade inte på att ha tråkigt idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.