Polarn har kommit in i den där härliga fasen när hon gladeligen springer små ärenden.
"Kan du gå och kasta den åt mamma, är du snäll?"
"Kan du hämta den där åt mig, snälla?"
Hon blir lika nöjd över att bli tillfrågad som stolt över att ha utfört uppgiften.
Jag njuter av stunden eftersom jag vet att den är kort. Pyret har redan kommit in i åldern där den typen av frågor möts av:
"Varför det?"
eller
"Jag orkar inte, mina ben är gamla."
Fast just nu har jag en alldeles egen assistent.
Kommentarer