Jag skyndade mig att läsa så mycket jag kunde innan jag kastade mig iväg för en inte så spännande föreläsning.
Sen rusade jag till makens jobb, för att vi skulle skynda oss till pendeltåget i Karlberg, som vi missade.
Därför fick vi verkligen rusa till förskolan när vi kom fram, för att jag skulle springa iväg, med minsta möjliga marginal, till 4-års kontroll med Pyret.
Herr B.o.B. och Polarn vilade ut hemma medan Pyret visade att hon både såg och hörde felfritt, liksom att hon följde instruktioner som en A-student, när hon nu ville det, vill säga.
Efter godkänt stämpel i rumpan på första avkomman, skyndade vi oss hem för att möta upp resterande familjemedlemmar och lämna av arvsmassorna hos mormor och morfar. De fick vara barnvakter medan vi sprang tillbaka till förskolan och hade utvecklingssamtal.
Två godkänt stämplar där med, barnen var bra kompisar, älskade att pyssla och hade utvecklats finfint sedan förra samtalet.
Så då tog vi raska kliv hemåt, för att snabbt köpa lite mat och sen hämta barnen.
Middagen ordnades allt för sent, och efter ett spännande möte på bvc, för att gå hem hos Pyret, så hon fick ett meltdown.
Så snart hon somnat så grät jag en skvätt av utmattning, innan jag plockade disken, kokade kaffe och läste klart en av punkterna på vår litteraturlista.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag inte alls rusa hit och dit, men jobba en sväng innan jag ska hem och göra klart en gruppuppgift och förhoppningsvis läsa en bra bit in i 600 sidors boken.
God natt.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer