Jag skyndade mig att läsa så mycket jag kunde innan jag kastade mig iväg för en inte så spännande föreläsning.
Sen rusade jag till makens jobb, för att vi skulle skynda oss till pendeltåget i Karlberg, som vi missade.
Därför fick vi verkligen rusa till förskolan när vi kom fram, för att jag skulle springa iväg, med minsta möjliga marginal, till 4-års kontroll med Pyret.
Herr B.o.B. och Polarn vilade ut hemma medan Pyret visade att hon både såg och hörde felfritt, liksom att hon följde instruktioner som en A-student, när hon nu ville det, vill säga.
Efter godkänt stämpel i rumpan på första avkomman, skyndade vi oss hem för att möta upp resterande familjemedlemmar och lämna av arvsmassorna hos mormor och morfar. De fick vara barnvakter medan vi sprang tillbaka till förskolan och hade utvecklingssamtal.
Två godkänt stämplar där med, barnen var bra kompisar, älskade att pyssla och hade utvecklats finfint sedan förra samtalet.
Så då tog vi raska kliv hemåt, för att snabbt köpa lite mat och sen hämta barnen.
Middagen ordnades allt för sent, och efter ett spännande möte på bvc, för att gå hem hos Pyret, så hon fick ett meltdown.
Så snart hon somnat så grät jag en skvätt av utmattning, innan jag plockade disken, kokade kaffe och läste klart en av punkterna på vår litteraturlista.
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag inte alls rusa hit och dit, men jobba en sväng innan jag ska hem och göra klart en gruppuppgift och förhoppningsvis läsa en bra bit in i 600 sidors boken.
God natt.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer