Idag började jag dagen med att rusa iväg till jobbet. Hur mycket rusande man gör när man börjar klockan 7 och "sovit" bredvid arvsmassor, kan jag inte riktigt redogöra för. Jag gillar ju egentligen att börja 7, det är inget problem, det är att sova bredvid arvsmassor som ställer till det.
I någon slags lojalitet med hur livet verkar vara just nu, så blev det en rusar-dag på jobbet också. Patienter som inte kom, många som kom samtidigt, många samtal samtidigt som många patienter, många frågetecken som skulle klaras ut samtidigt.
Detta eviga golvnötandet, fram och tillbaka, i timmar, utan att sätta sig ner. Jag gillar ju det med egentligen, hellre mycket att göra - än lite, men jag måste fasiken börja använda stödstrumpor. Tanten har anlänt på riktigt, för benen blir märkbart stumma och svullna.
Men de fick ju vila lite sen, när jag rusade hem och satte mig ner och tog tag i den lille litteraturlistan.
Jag ligger redan back på läsning, men så som det är på jobbet just nu så är det fasiken värt det. Självklart vill jag hoppa in och hjälpa till där så gott jag bara kan när saker och ting när som de är.
Fast om jag nu bara skulle kunna få sova inatt...
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer