Fortsätt till huvudinnehåll

En slank hon hit å en slank hon dit.

Jobbet är ju i ett lite utsatt läge, på grund av allt. Så idag fick jag studsa iväg dit och jobba mellan 7.00 och 9.30 (med betalt för ett helt pass) för att sen blåsa iväg i snön till plugget. Först hade vi ett seminarium och sen en föreläsning som drog ut på tiden. När klockan slog 17.00 kastade jag mig iväg till maken för att hämta överaktiva barn hos deras farmor och farfar, för de är hemma från förskolan med feber som enda symptom.
Efter utfodring, tandborstning och pyjamas är barnen i säng klockan 20.00.
Nu borde jag läsa till plugget men satsar på att somna tidigt istället, det är ju ändå omöjligt att läsa med en hjärna full med mos.
Det märks ju att man inte är 20 längre, när man kastas mellan ställen och uppgifter på det här sättet, jag pallar ju ingenting. Likaså märks det att man inte sovit ordentligt sen sådär 2012. Vi måste få ungarna att sova i sina egna sängar. Måste. Snart. Ska bara orka ta tag i det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.