Jobbet är ju i ett lite utsatt läge, på grund av allt. Så idag fick jag studsa iväg dit och jobba mellan 7.00 och 9.30 (med betalt för ett helt pass) för att sen blåsa iväg i snön till plugget. Först hade vi ett seminarium och sen en föreläsning som drog ut på tiden. När klockan slog 17.00 kastade jag mig iväg till maken för att hämta överaktiva barn hos deras farmor och farfar, för de är hemma från förskolan med feber som enda symptom.
Efter utfodring, tandborstning och pyjamas är barnen i säng klockan 20.00.
Nu borde jag läsa till plugget men satsar på att somna tidigt istället, det är ju ändå omöjligt att läsa med en hjärna full med mos.
Det märks ju att man inte är 20 längre, när man kastas mellan ställen och uppgifter på det här sättet, jag pallar ju ingenting. Likaså märks det att man inte sovit ordentligt sen sådär 2012. Vi måste få ungarna att sova i sina egna sängar. Måste. Snart. Ska bara orka ta tag i det.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer