Fortsätt till huvudinnehåll

Ibland är det ju så enkelt.

Jag läser i "Klinisk barnpsykologi" av Broberg:
Det låter ju som en självklarhet, barn är olika från födseln.
Sen lägger man till att alla föräldrar är olika.
Och att alla föräldrar har olika nätverk.
Och att alla familjer ser olika ut.
Och att alla familjer drabbas av olika omständigheter under resans gång.

Då borde väl alla, oavsett matematisk begåvning, förstå att ekvationen blir att det är fullkomligt omöjligt att sätta sig in i hur andra familjer har det, för att det finns allt för många variabler att ta hänsyn till. Därmed borde väl också alla kunna förstå att alla pekpinnar och dömande av andras föräldraskap är onödigt. 

Var snäll mot de föräldrar du når ut till, även de med barn som går långa dagar på förskolan, är på förskolan när föräldrar är föräldralediga med syskon, eller som använder sina telefoner. Du kan aldrig räkna ut vad deras ekvation består av, inte ens för att du själv har barn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.