Fortsätt till huvudinnehåll

Är du redo?

Det kom lite snö under natten. Ingenting alls att jämföra med vad som kom under dagen som följde, men tillräckligt för att det skulle vara stört omöjligt att köra barnvagnen till förskolan. Hade jag vetat att kommunen var totalt oförberedda på att snö sedan i söndags och en prognos om duktigt med snö till idag skulle innebära ett behov av att få ut plogar, då hade jag nog lämnat vagnen hemma. Det kändes liksom som onödigt arbete att trycka en vagn framför sig en decimeter i taget, medan barnen, oavsett vilja och ork, gick bredvid. För med barn i vagnen rullade det inte alls och vi behövde ju komma fram. Det gjorde vi. Kom fram alltså. Efter FYRTIOFEM minuter.
Kom igen.
Just som jag gick från förskolan och kände mig bitter, så kom jag bakom en gammal dam. Då kände jag att jag inte hade ett smack att klaga på. 
På kvällen hörde jag någon ansvarig för plogandet som sa något om att jo, visst visste de att det skulle komma snö, men hur mycket exakt var ju svårt att säga och därmed planera för.
Så det är bättre att gamla tanter med rollator, med andan i halsen ska sätta lårbenshalsen på spel, än att förbereda för plogning när prognosen säger att det blir snö? För att det är oturligt att förbereda för många plogbilar? För att om de förbereder för många plogbilar och det kommer lite snö så kommer de ploga klart för snabbt?
Kom igen.
Sen är det ju inte bara de som sköter plogandet i stan som blir överraskade av snön. På en smal, upptrampad stig försökte människor ta sig fram. Det går inte att gå förbi, eftersom de upptrampade stigarna är för smala. Då blir det till att anpassa takten till den framför, och om den framför tittade ut på morgonen och tänkte "Fint väder för klackskor!" , då går det väldigt långsamt. Klackskor. Hala sådana. 
Kom igen.
Turligt nog fungerade pendeln både till och från plugget, klart bättre än busstrafiken. Ännu mer turligt var det att precis när jag klev av pendeln så började det rulla meddelanden om att även pendeltågen var drabbade av kraftiga förseningar till följd av vädret. 
Fast nu har det gått ut varningar från Trafikverket eller nåt, att om man kan ska man försöka jobba hemifrån imorgon, för det väntas trafikkaos. 
Kan och kan. Vi behöver verkligen tentaplugga, vilket man gör bäst i grupp, fast vi ska ju inte försöka få människor att överleva eller så. "Kan" blir ett väldigt relativt begrepp i sammanhanget. Till skillnad från "Kan" som i "Kan man inte förstå att snö påverkar vägarna och rälsarna?" Det skulle underlätta enormt för stockholmarna om det "Kan":et inte skulle vara ett dugg relativt.

Dessutom vinner Donald Trump.
Kom igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...