Galen dag.

Världen är verkligen vänd upp och ner.

Imorse, i rusningstrafiken, står jag och väntar på min klasskompis på en pendeltågsstation. Jag ser en kvinna komma gående, på väg att gå ner för trappen. Hon stoppar upp resterande resenärer som försöker hinna ner till tåget eftersom hon går och stickar samtidigt.
Visserligen är det kallt, men att man känner att man bara måste sticka på sin halsduk samtidigt som man tar sig fram i kollektivtrafiken under rusningstid, vad händer där?

På skolan får man plötsligt se lektorn som skriver böcker om mode och klädernas betydelse, komma i omoderna, illasittande jeans och täckjacka, istället för sedvanlig uppseendeväckande kostym. Det minst propra jag sett honom i tidigare är svarta byxor och svart polotröja. Han måste gett upp helt.

Trafikverket slår ifrån sig om bristen på plogning och skottning med hänvisning till hur mycket trottoarer och vägar som ska fixas, och hur mycket hinder det finns för framkomligheten.
Idag är det fredag. Flera trottoarer på innerstadsgatorna är fortfarande bara upptrampade stigar. Eller så har de plogat, men utan att sanda, så att det mest rör sig om packad snö, vilket är snorhalt. När man då möter gamla människor som stapplar fram med käpp så känns det inte rimligt att ansvariga försöker ursäkta sig. Ni har haft sedan natten till onsdag, människor. Hur ska resten av vintern fungera, tänker ni? Skottning och plogning var fjärde dag?

Det kommer ett mejl från förskolan.
Årets Lucia ska gå till som så att barnen firar Lucia med pedagogerna på morgonen och sen får föräldrarna komma till förskolan på eftermiddagen och titta på en inspelning av det.
Ett väldigt fiffigt sätt att få sluta lite tidigare den dagen, men det innebär också att väldigt många barn kanske blir utan föräldrar som kan närvara. Det är ju liksom skillnad på att vara på förskolan klockan 7 på morgonen och sen bli lite sen till jobbet, eller att vara på förskolan klockan 15 och därför behöva åka från jobbet redan klockan 14.
Jag har dessutom seminarium med obligatorisk närvaro fram till klockan 16 den dagen. Tjohoo! Sen känns det inte riktigt som samma sak att se en inspelning som att se det live.

Det var dags för tenta.
Den skulle inte vara så svår, sa kursansvarig. Den skulle inte alls baseras på enstaka meningar tagna ur litteraturen lite random, utan vara sådant vi gått igenom på föreläsningar, Powerpoints och seminarium. Vi trodde inte riktigt på det, för gamla tentor verkade i högsta grad vara konstruerade utifrån att någon blundat, bläddrat, pekat, tagit en mening och gjort en tentafråga av den.
Nervositeten var på topp. Vi hade fått noll vägledning av lärare och kände inte att vi helt förstått alla modeller, teorier och rapporter, dessutom var det ju stört omöjligt att plugga in varenda mening i många hundratals sidor litteratur och Powerpoints.
Och, tentan var gjord så där att den var i två delar, en med 10 sant/falskt frågor och en med två långfrågor. För att ens bli rättad på del två måste man ha minst 8 rätt på del ett...
Så korkat upplägg.
Tentan var sedan precis som vi trott och jag kände mig fullkomligt uppgiven efteråt, säker på att det gått åt skogen.
Knorren på historien var att läraren la ut facit på kortfrågorna redan på eftermiddagen.
Jag rättade 4 gånger. Jag hade bara två fel. (Om jag inte antecknat mina svar fel, för nu kan man ju alltid nojja över det.)
Herrejävlar vilken lättnad!
Och herrejävlar vad mycket skit den här kursen ska få på kursutvärderingen!

Pyret har uttryckt en viss frustration över att Polarn liksom tvingat till sig alla nattningar den senaste tiden genom sin mammighet, eller över att hon tvingat till sig all mammatid med sin mammighet. Så nu är jag Pyrets exklusiva nattare för ett tag. Inte mig emot, hon somnar ju på två minuter, jämfört med Polarns halvtimmes pass. Polarn har också släppt lite på mammigheten så det funkar. Det innebär också att pappa får sköta mer godnattsagor. När Polarn får välja, väljer hon plötsligt gärna sångböcker, och har därmed börjar tvinga sin far att sjunga barnvisor. Det är ju helt fantastiskt att höra henne domdera "Nej, den!!" och sen höra herr B.o.B. sjunga En sockerbagare.

Jisses.
Det märks att det är något fel i världen, Donald Trump är fortfarande, på riktigt, nya presidenten, men tydligen är allt annat också lite galet och oväntat.
Själv är jag helt slut.