Högskolepoäng.

Vad är skillnaden mellan högskola och komvux undrar ni?
Ingen.
Ingen alls, svarar jag.
Vi läser en av de viktigaste kurserna just nu, om barn och ungdomar, alltså om de i samhället som är som mest sårbara och utsatta när skyddsnätet inte fungerar som det ska.
Då ska de dit och ge oss en slags hittepå uppgift.
Vi ska intervjua ett barn. Det ska följa konstens alla regler i formalia; det ska finnas skriftligt samtycke av föräldrar, det ska finnas muntligt samtycke av barnet, det ska transkriberas och anonymiseras. Men samtidigt så ska intervjun handla om något vardagligt, den ska bara vara 20 minuter lång och vi har inte på långa vägar getts goda möjligheter att förbereda oss, eller läsa in oss, på saken.

Jag genomförde min intervju idag. Det är väl kul att snacka med en skön unge, men samtidigt så får jag ju lirka ur mina egna barn information av mer allvarlig karaktär lite då och då, så det kändes ju lite som en utbildningsmässigt märklig uppgift. Speciellt när vem som helst förstår att det inte för en sekund rustar en för att kunna genomföra professionella intervjuer med barn.

Nåväl. Det gav oss en ursäkt för att ses och äta en härlig middag tillsammans. Det kändes som ett välbehövligt inslag i min vardag.

Förresten, ryggen är under kontroll, jag kan till och med böja mig framåt, även om den värker fortfarande. Men värst är tröttheten, jag är så trött att hjärnan är som mos och jag skulle kunna somna på en millisekund redan vid lunch. Fast jag klagar inte, det gör ju inte ont längre.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen