Fortsätt till huvudinnehåll

Sommaren är kort...

...och i år har väl verkligen det mesta regnat bort.
Idag var det dessutom barnens sista sommarlovsdag innan vi ska sladda in på förskolan. Jag kände att jag ville hitta på något kul med dem idag av dessa anledningar:

Det skulle vara skönt om de var trötta och därför sov gott i natt och därför uppträdde som något annat är rabiessmittade haft-ledigt-för-länge-barn.

Det skulle vara trevligt att minnas sista dagen som en härlig och rolig dag tillsammans istället för en svettig uppförsbacke som man bara måste ta sig igenom för att nå sin fristad (plugget).

Det skulle vara bra att sysselsätta både dem och mig så att vi inte hamnar i luven på varann i genomsnitt två gånger per timme.

Så tidigt på morgonen ringde jag den enda andra människan som frivilligt är vaken tidigt samtidigt som hon är ledig; min mor, och frågade om hon ville följa med till Skansen.
Det ville hon.
Så cirkusen packade en massäck och drog iväg. Barnen var på vad man kan räkna som ett gott humör, eftersom att smågnäll inte räknas. Vi tittade på samma saker som alltid, fastnade vid de konstgjorda djuren och med att plocka stenar och petade snabbt i oss en lunch för att istället överleva på glass.
Trötta och svettiga avslutade vi med att uppfylla Pyrets önskan om att få rida på hästen. Vilket hon självklart gillade så mycket att hon grät de sista metrarna när hon insåg att ridturen började närma sig sitt slut.
Jag förundrades över ännu en blöjfri dag på stan utan missöden, för att jag inte kan släppa vad coolt det är och barnen avslutade dagen med att tjura, bråka och vägra att sova.
Men större delen av dagen blev ju bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...