Trots att Pyret är inne i någon fas som gör henne rätt gratis emellanåt så bestämde vi oss för en favorit i repris idag.
BAMSE!!
Vi hade rabatt på inträdet, Pyret är inte gratis längre nästa år, det skulle vara sol och uppehåll, resten av helgerna i augusti har vi svårt att komma iväg. Så.
Det visade sig vara ett bra beslut, det var nämligen inte alls så mycket folk som det brukar. Att det fanns plats till att se Bamse-föreställningen och det var korta köer till åkattraktionerna i Bamses värld var rätt skönt, om man säger så.
Förra gången vi var där så var Bamses båt trasig så Pyret var rätt taggad på att åka den idag. Jag trodde hon skulle banga när vi kom närmre och hon såg hur den var, jag ville att hon skulle banga, men icke. Så vi åkte upp och ner, fram och tillbaka, sida till sida, jag höll god min men ville helst kliva av. Först vid läggdags avslöjade hon att båten var "jätteläskig". Så vi var lika bra skådisar båda två tydligen.
Den här gången var Pyret sugen på att kolla in övriga området -Oh My God vi fick lämna Bamse- och gjorde därför Polarn överlycklig för att de gick in och klappade getter, hon skrattade så hon kiknade.
Några meter bort fick vi istället uppleva trauma på hög nivå när Pyret tappade sin napp med napphållare in till vattengraven hos några slags vildhundar. Jag är inte säker på att hon någonsin kommer över det. Jag är inte säker på att jag kommer över det, jag blir också lite sårad och besviken när de tappar favoriter. Oklart varför dock, möjligtvis någon slags förlust by proxy, för de verkar komma över det fortare än vad jag gör. Vi kunde rädda dagen genom att fiska fram en dammig extranapp och kände att hon väl börjar bli lite stor för det där, så det blir väl nästa projekt. På tal om drama.
En annan kö som var kort och som gav mamma i familjen en upplevelse av hjärtklappnings status, var linbanan på safari. Men jag åkte. Fast det var skithögt emellanåt och svängarna krängde så jag trodde att vagnen skulle lossna. Ungarna var bara lätt imponerade, Pyret slocknade halvvägs igenom, efter att ha oroat sig för vår barnvagn, och Polarn slocknade tre sekunder efteråt eftersom hon hade studsat som en kanin i mitt knä under hela rundan.
Båda barnen sov. Jag hade överlevt två självmordsuppdrag. Solen sken. Så vi käkade glass och drack kaffe.
Allt gick så strålande att vi kostade på oss att gå in på akvariet som ligger utanför när ungarna vaknade. Det var också en hit, speciellt när de små aporna som springer fritt hoppade precis framför deras fötter och tvärsöver mig.
Det var gott humör genom hela dagen och alla korta människor åt ordentligt. Först på hemfärden blev det sura miner och gnäll. Dessutom var Pyret utan blöja hela tiden. Hon fixade en längre bilresa, att springa runt med en massa distraherande element, att åka svindlande attraktioner och att sova en sväng, utan minsta olycka. Då är hon väl liksom blöjfri nu? Min lillfis. Jag är sjukt stolt över henne.
Jag är också sjukt nöjd över att ha haft en rolig, trevlig, mysig och relativt trasselfri dag tillsammans. Det behövde vi.
Kommentarer