Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen ordning alls.

Sådär ja. Nu har hela högen med böcker man ska ha till terminens första kurs anlänt. Men som vanligt så är ladida-Stockholms universitet sega som attan och släpper inget detaljschema för kursen som alltså börjar på måndag.
På. Måndag.
Hela veckan är full av föreläsningar och seminarium som man helst ska ha läst på inför om man vill hänga med på bästa sätt. Fast ibland släpper de detaljschemat på fredagen, sådär så att man är tvungen att läsa på under helgen.

Kalla mig tjurig men jag ser en viss skillnad på att studenter väljer att förlägga sin studietid på kvällar och helger, och att skolan tvingar elever att läsa på kvällar och helger. Som ny student får man möjlighet att gå på en föreläsning om bästa studietekniken, fast universitetet själva ser till att man inte har en chans att följa de råden, sånt kallar man väl ironi eller?

Tänk jag kommer nog aldrig vänja mig vid att stora organisationer har så ofantligt svårt med att just organisera. Det ger mig en känsla av att vi ordning-och-reda människor är någon slags minoritet i  närheten av utrotning och det gör mig lite mörkrädd. Jag är så himla tråkig att jag gillar ordning och reda, att vara förberedd och att ha koll, det är tillräckligt mycket kaos överallt ändå.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...