Fortsätt till huvudinnehåll

Bara du och jag.

Jag och Polarn hade en eftermiddag för oss själva idag. Det märks att både hon och Pyret behöver få vara ensamma med sina päron emellanåt, de blir så annorlunda när de är soloartister. 

Till skillnad från sin syster så är inte Polarn så mycket för att "göra" saker, hon kan pilla lite på något pussel, peta på lego, plocka i deras spis, köra lite bil, bära runt på prylar, men hon ledsnar fort. Det hon helst "gör" är att jaga/bli jagad, dansa till någon hipp musik (idag poppade vi loss till Louise Hoffstens gamla pärlor i Rythm and blonde), eller hjälper till med hushållet som tvätt, disk, städning och matlagning.

Men allra helst vill hon gosa. Hon vill bli buren, kramad och klappad.
Så tro't eller ej, vi (som i hon och jag) spenderade en hel timme med att bara ligga i sängen och gosa. Jag. Fast det fanns en massa att ta tag i här hemma. Visserligen medan tvättmaskinen surrade, men ändå. Efter mysstunden fick jag helt värdelös "hjälp" med att hänga tvätt och fullkomligt katastrofartad assistans vi bakning och matlagning. Gu vad skönt att ha kommit tillbaka till rutinen med hemlagade måltider förresten, istället för semesterns eviga take away. Grillkiosken, Indiska, Thai, pizzerian, Subway jag är så less på er nu.

Vi hade det väldigt mysigt ihop hon och jag, bara vi två. Hon, den där sköna liraren som är så lik och totalt olik sin syster.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...