När vi kom till förskolan idag tog Polarn mig i handen och rusade in. Hon stampade runt i ena sandlådan en stund med de andra innan hon trampade iväg till den andra sandlådan där hon hämtade platstkannan hon hade öst vatten i och ur i fredags. Sen drog hon iväg till kranen med en uppfordrande blick på fröknarna, som genast drog igång vattnet.
Efter en stund bestämde vi oss för att ge det ett försök, så jag sa hejdå till Pyret, som knappt brydde sig för hon var upptagen för guds skull, och hejdå till Polarn, som bara tittade upp och sa Hejjå.
Personalen ringde och talade om att det gick bra, hon hade varit lite ledsen men gick att trösta och snart var det lunch så då var hon ju väldigt glad.
Personalen ringde igen och talade om att de hade fått henne att somna på fem minuter genom att vagga henne i famnen som jag gjort. Och det trots att ett annat barn hade sin första inskolningsdag och var ytterst motvillig till att sova.
Jag gick dit till att hon vaknade och det var en pigg och glad tjej som röjde runt tills det var dags att gå hem.
Kanske kommer vi att kunna få en trygg unge och hinna med plugget då.
Och jo, jag har haft ont idag med. Inte så som när värken kom, inte som efter det, men en molande värk som hugger till emellanåt. Men nej, jag har inte åkt tillbaka och satt mig på akuten i 6 timmar igen. Den här gången kör jag på min vanliga devis: Om det är något så lär det märkas, annars går det väl över förr eller senare.
Kommentarer