Fortsätt till huvudinnehåll

Axplock.

När jag gick upp denna morgon tyckte jag att det kliade lite på benet.

Men när jag rev av lite med naglarna så var benet inte sådär rakt som det brukar. Skenbenet var minsann samma form som vaden, för så lite tål jag tydligen myggor nu för tiden.

Efter att jag lyckats lämna båda barnen på förskolan gick jag in på affären och köpte mig lite kaffebröd. Här skulle njutas av solen och den stora balkongen vi knappt utnyttjat.
Men eftersom det var Polarns tur att bli av med sin napp och snutte så fick jag investera i ytterligare en sån här också.
Nu är väl Inte jag sådär jättekänd för att kunna slappna av och ta det lugnt. Igår var jag barnfri i två timmar och då hann jag fixa en laddning tvätt, hänga nämnda tvätt, tömma diskmaskinen, dammsuga, plocka, vattna blommor, fika och äta lite lunch.
Eftersom värken var aningens bättre idag så kunde jag väl inte vara sämre än så. Alltså flyttade jag på prylar. 
MEN HERREGUD JAG ÄR JU LIKSOM HELT LEDIG, INTE MINSTA LILLA BARN RUNT FOTKNÖLEN, OCH JAG VET INTE VAR JAG SKA GÖRA AV MIG SJÄLV. Lite så.
Så i väntan på skolstart, böcker och lite läsanvisningar som tiden skulle kunna användas till, förberedde jag en egen plugghörna.
För att få tiden att gå innan hämtning så besökte jag secondhand affären vi har här, för jag har inte lyckats pricka in deras öppettider en enda gång på de åren de har haft öppet. Hur det nu är möjligt. 
Resultatet blev 4 böcker ur Barnkammarboken-serien för 15 kronor totalt. Visserligen utan cd-skivor men de använder man ju ändå inte längre. Ett oöppnat Barbapappa-pussel för 10 spänn och ett spel för barn från 3 år för 10 pix. 35 spänn. T.O.T.A.L.T. Löjligt.
Polarn hade haft en bra dag. De fick henne att somna på fem minuter och fick väcka henne efter två timmar. Förutom lite gnäll när jag gick så hade hon hållit sig på gott humör. Det kommer bli bra det här.

Nu ska jag bara lista ut vad jag ska hitta på mellan 9 och 15 resten av veckan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.