Jodå, Polarn rör sig sakta i rätt riktning. Idag höll jag mig i bakgrunden så gott det gick och lät de härliga fröknarna göra sitt. Polarn vandrade iväg lite här och där och då passade de på att flirta lite med henne med sådant de märkt att hon dras till. Uteleken blev en blöt historia då hon fick springa och hämta vatten med en av fröknarna för att göra geggamoja i sandlådan. Big hit.
Efter lunch och sovstund var hon lite kramig tills en fröken råkade sätta sig vid andra bordet med en burk trolldeg. Som små lämmlar drog en kort varelse efter en annan sig till bords och Polarn ville minsann också dit. Hon satt med ryggen mot mig och fröken lyckades hålla henne kvar vid bordet varje gång hon började vända sig om för att kolla av vad jag gjorde.
Vi avslutade dagen med lite häng på gården, mini-fight om dockvagnen och utbrott över att jag sa att det var dags att gå hem. Sen stod hon kvar vid grinden och sa hejjå till en av fröknarna tusen gånger.
Vem vet, någon gång kanske jag faktiskt kan lämna henne där.
Jag avslutade dagen, middags fix och läggning med en luddig migrän känsla som lite tabletter tog bort, men som jag ändå blir lite groggy efter. Det kan väl vara så att de där vaglarna i ögat har ställt till det.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer