Fortsätt till huvudinnehåll

En dag.

Polarns första förskoledag är avklarad.
Pyret var till en början mer tveksam och ville inte riktigt iväg medan Polarn började hoppa i vagnen när hon såg huset. Sen blev det ombytta roller.

Pyret hängde snabbt med sin BFF medan Polarn lite suspekt inspekterade omgivningen och gömde sig i sandlådan. Innan hela byggnaden skulle fyllas av barn inför samling och lunch så skulle vi i lugn och ro titta igenom huset, då hängde Pyret och BFF med.
Polarn tinade upp lite blan allt spännande där inne men ilsknade till igen lagom till samlingen och visade det med en full blöja. Men efter ett byte kunde jag göra henne nöjd igen med det bästa hon vet; mat. Hon hoppade av glädje i stolen och dansade loss i hallen efteråt. Lite förundrat tittade jag på hur Pyret satt och åt med god aptit hon med, som hon tydligen alltid gör där.

Dagens kritiska punkt nåddes vid vilan, men se Polarn slocknade i famnen på 5 minuter och Pyret somnade bredvid mig 5 minuter efter det. "Det gick ju bra det där!" sa förskolläraren.

Jag kunde parkera mig med en erbjuden kopp kaffe i 2 minuter innan 4 grabbar skulle bygga lego med mig. De började bygga på mitt hus, byggde inte alls som jag ville på mitt hus, och när jag gick in för att hämta mina vakna barn så hade de väl lyckats förstöra min fina husbil. Det får man ju inte bli arg för.

Vi fortsatte med lite trolldeg efter vilan. Polarn smakade och tyckte den var god och Pyret degade loss utan minsta utbrott, till skillnad från hemma. Och lagom till Polarns nästa gnäll så serverades det mellis, då blev hon lycklig igen.

Dagen avslutades med utelek och det dröjde banne mig inte mer än några minuter så började den lilla damen vandra iväg från mig. Det som lockade var självklart alla bollar. Men hon gick iväg från mig utan att se sig om. Yey.

Båda barnen var lagom trötta och gnälliga när vi kom hem och åt med god aptit, viket jag hoppas resulterar i en god natts sömn.

Jag känner mig riktigt nöjd och hoppfull efter dagen men försöker göra en reservplan för om inskolningen tar mer än de två planerade veckorna. Jag har nämligen precis sett första utdraget till schemat för första kursen, som drar igång exakt efter inskolningen. Det kommer börja med fullt ös ser det ut som.

Kanske är det en aning lite stress som gör att jag har tre (!) vaglar i samma öga. Kanske. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...