Våra pyttebebisar som vi fick igår, de som vi ännu inte helt vant oss vid att ha fått, går och blir stora utan att vi märker det.
Polarn har den senaste tiden orsakat världskrig med sin syster genom att klättra upp på hennes höga barnstol vid matbordet. Att avlägsna henne för att sätta henne i den vanliga matstolen har lett till ungefär lika stora utbrott från henne som de utbrott hon utlöst från sin syster när hon rörde stolen. Nu ledsnade vi på att höra Uuuuuaaaaaaa!!! kombinerat med Det är min stol!!! så vi drog iväg och köpte en likadan till lillskiten. Samtidigt köpte vi en sådan där kant att fästa på barnsängen som hindrar de rörliga små liven från att trilla ur, eftersom vi bestämt oss för att ta bort spjälsidan på hennes säng. Stora tjejen liksom.
För att inhandla nämnda saker fick vi göra en utflykt till det stora varuhuset. Som de senaste dagarna fick Pyret vara utan blöja och det gick utmärkt. Det tar ett tag att vänja sig vid att vara på ständig toa-vakt, speciellt eftersom Pyret säger "Jag kissar nu!" när hon menar att hon är kissnödig. Man undrar ju alltid hur många minuter man har på sig innan det händer en olycka, men hittills har vi hunnit.
Stor-stora tjejen.
Jag tycker att det är så galet spännande nu med all utveckling och all personlighet som växer fram. Galet jobbigt att vänja sig vid att de är egna personer med egna viljor som ska respekteras lika mycket som de ska tyglas, också.
Jag andas i fyrkant, tar timeout lika mycket som jag ger den, kammar hellre medhårs än kämpar i motvind och tänker att mycket kärlek är en säker väg mot trygga barn, även om vi bråkar ibland.
Och så går tiden. Den går jättesnabbt.
Kommentarer