Hemlagad mat?
Hej. Det var länge sen.
Även om du är rätt pestig att ha att göra med nu för tiden, du tar ju till exempel minst dubbelt så lång tid att laga med två arvsmassor i hälarna och du blir rätt fantasilös ibland, också till följd av envisa små familjemedlemmar, så har du ändå varit saknad.
Under semestern har du fått stå tillbaka för alldeles för mycket takeaway men nu är jag så evinnerligt less på pizza/kebab/indiskt/thai/hamburgare/sallad/tunnbrödsrulle att jag hellre vill svälta än att äta det igen på ett tag.
En pestopanna serverad med pasta och grönsallad känns som rena lyxen.
Så tack för besöket, jag är så nöjd över att vi ska umgås regelbundet nu igen.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer