Det är svårt det där med gränser. När blir mycket till för mycket egentligen?
En endaste liten droppe kan få bägaren att rinna över.
En tugga till kan få magen att vända sig.
En öl till kan bli en öl för mycket.
Och det behöver ju inte alls vara så att den senaste droppen, tuggan eller ölen är så särskilt stora, de kan vara ack så obetydliga, men sammantaget är mängden inte längre varken behaglig eller hanterbar.
Så när bägaren väl rinner över är det värt att komma ihåg att det inte är den sista droppen som egentligen orsakade översvämningen, utan det faktum att det fortsatte att fyllas på med små droppar innan de tidigare hade hunnit dunsta. Därför är det också svårt att klargöra vilken droppe som är ansvarig, man kan bara konstatera att gränsen är överskriden.
Så det kanske är så det är med gränser, de går ofta inte att se förrän de har passerats.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer