Fortsätt till huvudinnehåll

What have you done for me lately?

Jag kände att det var dags för en liten uppdatering.

Ja, Pyret har kommit upp på natten och smugit sig fram till vår säng. Senast i natt vaknade jag av någon som snyftade lite vid sängkanten. Men, och här kommer det viktiga, jag dog inte. Först fick jag mest en flashback och trodde vår fina hund fanns hos oss igen, hon brukade nämligen väcka oss på natten genom att sitta och gny så smått vid fotändan, sen förstod jag att det var min avkomma, som då självklart fick komma upp och somna om bredvid mig.
Skönt att veta att hon inte kommer skrämma livet ur mig.

Polarn vill gå nu, inte krypa eller bli buren, och då ska vi hålla henne i en hand inte båda. Det blir ju något av en överförfriskad-person-som-går-på-finlandsfärjan-mitt-i-värsta-höststormen men hon kämpar på.

Samma familjemedlem har utvecklat något av ett relativt ilsket temperament, eller har tagit karatelektioner vi inte känner till. Om hon får tag i otillåtna saker som därför fråntas henne är taktiken att skrika argt och slå vilt med händerna. Tyvärr är hon andren ut och jag känner mig därför lite luttrad inför detta beteende, någon annan pysslade alldeles nyss med samma sak ju.

Mest använda ord eller fraser här hemma är:
Där!! (Polarn)
Lilla gumman. (Pyret)
Nej! (Pyret)
Titta! (Polarn)

Syskonkärleken börjar kanske gro. Pyret vill tvätta Polarn med badsvampen när de badar tillsammans, vilket verkar uppskattas. Hon vill gärna härma Polarn och försöka tolka vad hon egentligen säger. Emellanåt förstår hon makten hon besitter med sin lillasyster, som fullkomligt avgudar Pyret, därför har hon börjat bossa runt henne i de alltmer kreativa lekarna. Hon har också börjat visa upp en alltmer omhändertagande sida och vill hämta Polarns napp, hjälpa till att ge mat, dela med sig, klä på och klappa på kinden. Självklart bryts alla dessa små guldkorn med knuffar, ilskna vrål och krav om att "Ta bort Polarn!" titt som tätt.

Polarn vill inte längre äta burkmat om  hon ser att vi äter annat, det känner man ju igen, och hon vill gärna äta själv, såväl gröt som ärtor, inte heller något vi aldrig varit med om förr. Detta i kombination med att Pyret fortfarande använder maten som makens högsäte, petar ointresserat i det mesta, eller försöker FN-förhandla till sig 7 olika maträtter, gör måltiderna till mindre behagliga stunder.

Det var vad vi kunde rapportera om idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.