MIO Katalogen damp ner i brevlådan.
En liten titt visade, lite generellt sådär (alltså väldigt generellt), att vi ska inreda med grå soffa och allt annat i vitt eller andra bleka toner. Om man bläddrar igenom katalogen snabbt så är det nästan som att de bara hade en enda bild.
Jag tittar mig omkring i vårt hem och känner att
A: Vi är inte i närheten av årets inrednings trend.
B: Den är i alla fall inte till för lätt pedantiska människor som har icke pedantiska familjemedlemmar och noll tid och ork kvar.
Fast visst är det snyggt.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer