Polarn har börjat kämpa sig fram mellan två punkter. Stapplande som en nyförlöst kvinna, men framåt, idag som mest fyra hela steg. Problemet är att när hon ska öva mellan herr B.o.B. och mig så blir hon så galet glad att hon börjar shake:a loss och därför drattar på rumpan.
Hon har också börjat "prata", alltså hon försöker härma ord och pekar på allt för att få veta vad det heter. När hon har sina monologer om... ...någonting så har hon dessutom börjat söka ens blick och stirra intensivt på en medan hon redovisar för sin ståndpunkt. Blivande politiker där med alltså.
I stort så är hon en glad liten skit just nu. Att kasta huvudet bakåt och storskratta är ett ganska vanligt inslag och hon gör det självklart mest när hon har publik att underhålla.
Nu har hon börjat härma beteenden också, som att borsta håret eller klä på sig (okej, mest försöker hon klä av sig).
Och det är nya gaddar på gång.
Det kanske blir människa av den där också.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer