Jag kanske är naiv men nog trodde jag att ambitionsnivån hos de som kommit in på en så populär högskoleutbildning skulle vara högre. Högre än på Komvux. Det krävs bra betyg, eller en bra insats på högskoleprovet, för att bli antagen så då borde det vara relativt högpresterande studenter. Människorna som är antagna borde vilja vara där och jag bara förutsätter att de flesta känner sig lika stolta, tacksamma och glada över att få chansen som jag.
Men inte vet jag.
Närvaron och insatsen matchar inte riktigt min förväntan. Visst har jag mött andra som vill det här men också de som brister aningen i engagemang. Det gör mig uppriktigt förvånad att man kan riskera att sumpa en sådan här möjlighet.
Eller så är jag bara lite bitter. Och naiv.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer