Fortsätt till huvudinnehåll

Man, tycker, anser och ett citats vara eller icke vara.

Så. Första tentan inskickad.
Det som slår mig är att "You´re not in Kansas anymore"är en känsla många verkade få inför första kursen. Att gymnasiet ska vara högskoleförberedande är ju ibland lite missvisande.

Läraren i den här introduktionskursen har tagit sig mycket tid att förklara lite generella regler vi har att följa när vi skriver tentor, inlämningar, rapporter och annat skolarbete, utöver den bok om rapport- och uppsatsskrivning som ska vara vår bibel genom alla kurser. Sådant jag tycker är självklart att tänka på som att inte använda ordet "man" …man kan tycka att… eller att påstå att författarna tycker, anser eller menar saker, skriva att teorier säger saker, hävda att samhället tycker saker, att inte referera till texter utan att omformulera till egna ord och sedan vara tydlig med källan, att bara citera enstaka meningar, att inte använda slang och förkortningar och att använda säkra källor.
Fast det vet inte alla. Alla har inte fått lära sig skillnad på att skriva inofficiellt och officiellt. Vilket jag tycker är en ren skandal.
Jag vet att på de flesta Komvux-kurser så talade lärarna om att de inte skulle ta någon hänsyn till stavning, formulering och indelning av text när de betygsatte uppgiften, de skulle bara betygsätta kunskapen i ämnet, vilket tydligen har varit vad gymnasielärare ofta sagt till elever. Om det beror på att bara svensklärare får bedöma hur språket används, eller om de andra ämneslärarna vill vara snälla, vet jag inte. Men nog känns det som att lärarna gör eleverna en björntjänst när det inte lär ut hur elever hanterar texten i alla ämnen, när det krävs av samma elever att det ska göra det på högskolan.
Nu är jag funtad så att jag tycker att det är roligt att hitta nya formuleringar, analysera vad det jag har skrivit egentligen betyder, hitta källor, följa tydliga anvisningar och allt sådant språknörderi. Jag gillar att skriva både officiellt och inofficiellt, jag gillar att leka med språket. Men kanske gör jag det för att jag från början hade en lärare i grundskolan som var lite petig med språket och därför fick med mig goda grundkunskaper.

Antingen måste nog grundskolan och gymnasiet lägga lite mer energi på hur eleverna får lära sig hantera språket i uppgifterna, eller så får högskolorna följa samma inställning om att det är kunskapen i ämnet som ska bedömas, inte hur bra eleven stavar och formulerar text. Nu blir det bara orättvist och lite taskigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.