I skolan hamnade en diskussion i ämnet feminism vidare in på föräldraskap och slank efter det in på att föräldrar ska vara så ofantligt politiskt korrekta nu för tiden.
Jag som har en tvååring hemma med lite... ...humör följer intresserat frågan om huruvida det är fel att benämna det som trots eller inte. De som är emot ordet verkar mena att det antyder att barnet bråkar för bråkande skull eller att man med den benämningen menar att de vill bråka.
Jag menar med ordet trots att de trotsar auktoritet, sin situation och testar gränser. Det är väl inte fel? Vuxna ska väl också trotsa normer och gränser ibland? Är inte det att utveckla styrka och mod för att stå upp mot auktoriteter när så behövs? Trots kan väl vara något att vara stolt över?
Pyret och Polarn kommer nog bli kallade trotsiga ändå, inte för att trycka ner eller stämpla, utan med tanken om att det är en nödvändig, och bra, del i utvecklingen till att bli vuxen. Men också att det visar att mina arvsmassor är trygga nog att stå upp mot oss och vårt försök till ledarskap.
Med det sagt.
Det är en något påfrestande tid. För kompisen benämnde jag det som att ständigt klampa runt i clownskor på ett minfält. En beskrivning som tydligen gick hem. Kaboom!
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer