Jag tackade Ellegulle för att hon är en inspiration sådär träningsmässigt. Hon låter sin PT köra slut på henne, hon travar iväg till gymmet titt som tätt, hon går långa promenader till och från jobbet och hon ger sig ut och springer fast hon känner sig som (inte är, bara känner)... ...jag kan väl bäst beskriva det som
Pheobe i Vänner när hon sprang.
Snabbt som attan drog hon fram ett förslag om att vi skulle anmäla oss till något lopp.
Äääää..?
Hon sa Midnattsloppet, jag sa att jag inte ens klarar av att vara vaken till midnatt på nyårsafton. Så jag sa Tjejmilen och hon sa väl typ ja till mitt typ förslag...
Herregud. Vad har jag gjort?
Visst, det är ju säkert bra att ha ett mål att sikta mot när den här första taggade känslan börjar klinga av men det är för fasiken bara ett halvår dit.
Nu vågar jag inte ens tänka tanken att hylla någon av de andra supertränarna jag känner (typ dig Greken). Då är det väl plötsligt någon som får för sig att vi ska kuta maran eller något.
Fast, fira att jag har uppnått 40 med att springa min första Tjejmil kanske inte är så dumt...
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer