Fortsätt till huvudinnehåll

En soldat för mamma.

Musik, den har ju som uppgift att beröra, skapa glädje, väcka tanken, mana till reflektion. När man är sådär lite trött i själen och bölar för allt, som man lätt är som "nybliven" mamma, har musik tydligen mest som uppgift att göra en gråtmild. Det mesta har väl i och för sig som uppgift att göra en lite gråtmild.
Efter Pyrets ankomst spelades Stiftelsen "Vart jag än går" ständigt på radio, då bölade jag till den för att texten påminde så starkt om de där nya mamma känslorna.
Nu är det Albin "Din soldat" som gör mig blödig för att texten är så fin.

Så, ey,
Låt mig vara din soldat, ey x3
Har du också tänkt sista gången och gjort samma miss om och om sen.
Har du också legat vaken hela nätter, panik, massa press, pressat tänder.
Har du också lovat dig själv att imorgon tar jag tag i mig själv.
Har du också provat deras norm - sen fattat att du inte är som dom.
Har du också satt i en bil, bara kört tills du inte har bensin.
Har du också tänkt 'om jag flyr' kommer allt bli bra inuti.
Har du också fattat till slut att den enda som kan rädda dig är du.
Du behöver inte bära allt själv för jag har ... precis som det ,. .

Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Ja kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat!
x2

Har du också kört huvet i väggen så hårt att det känts som du sprängt det.
Har du också svurit att aldrig ge upp det du drömt och sett fram till.
Har du också stått på ditt jobb sen känt du är värd mer än så.
Har du också stressat ihjäl dig – för en lön som knappt ger dig skäl nej.
Jag har också tappat ibland och snabbt försökt komma ikapp.
Jag har också sett när du faller och försökt bygga nytt ifrån marken.
Jag har också vart nära min gräns så jag fattar precis hur det känns.
Men jag lovar att allt kommer vända om vi lovar tro på oss själva.

Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Ja kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat!
x2

För dem pekar, blickar in oss, vinkar hitåt, måste bli nått.
Skapa normer, väcka sorger, bygga luftslott utav ångest.
Informerar, propagerar. Ger oss manus för att leva,
så vi blundar för det skeva men om vi vågar kan vi segla.

Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig
Ja kommer kriga för din skull och finnas där för dig
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig, låt mig vara din soldat!
x2

Låt mig vara din soldat x3

Kommentarer

greken sa…
Har också fastnat för den låten! Å måste ju hälsa på innan ni flyttar och säga hejdå till lyan. Känns både kul och lite sorgligt att ni flyttar till nytt men jag tror att ni kommer få det toppen!!!

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...