Jag hade något roligt och trevligt inbokat varje dag den här veckan, tre av fem blev avbokade på grund av mammigheten från helvetet.
Det är svårt att röra sig någonstans med mini som blir tokförbannad om hon avlägsnas från famnen.
Det är ännu svårare att röra sig med både mini och lite större när den ena blir tokförbannad och den andra är som tre ungar i ett.
Det är rent omöjligt att röra sig ensam utanför hemmets väggar när mini blir tokförbannad och skriker tills hon kräks om hennes far försöker göra exakt samma jobb som hennes mor. Inte för skrikandets skull utan för att hon inte kan inta någon föda när hon är tokförbannad. Speciellt när hon utrustats med samma envishet som sin syster och kan vara tokförbannad i timmar.
Det skulle blivit den roligaste veckan på länge.
Det känns lite bittert.
Det är minus på positiva kontot.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer