Min makalösa mackapär var makalös idag med och gick från Stockholm södra till Erisdalsbadet till Tantolunden till Liljeholmen. Stannade för kaffe och mat. Gick till Älvsjö och åkte hem.
Tidvis bärandes på bebis, tidvis skjutande på vagn, tidvis hålla handen på större bebis, tidvis bärandes på större bebis och tidvis lös och ledig.
Förutom att jag konstaterar att de där cellerna man går och släpar på är ganska funktionella i sin helhet, så kan jag konstatera att skorna från såväl Rieker som Merrell håller måttet; inga skavsår (woohoo).
Nu ska duktiga kroppen firas med havrebollar, den får precis så många den vill.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer