Min makalösa mackapär var makalös idag med och gick från Stockholm södra till Erisdalsbadet till Tantolunden till Liljeholmen. Stannade för kaffe och mat. Gick till Älvsjö och åkte hem.
Tidvis bärandes på bebis, tidvis skjutande på vagn, tidvis hålla handen på större bebis, tidvis bärandes på större bebis och tidvis lös och ledig.
Förutom att jag konstaterar att de där cellerna man går och släpar på är ganska funktionella i sin helhet, så kan jag konstatera att skorna från såväl Rieker som Merrell håller måttet; inga skavsår (woohoo).
Nu ska duktiga kroppen firas med havrebollar, den får precis så många den vill.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer