Pyret brukade gilla att gå och lägga sig, hon kunde till och med be om att få krypa till kojs. Väl i säng somnade hon lugnt och utan protester.
Inte nu längre.
"Ska vi gå och sova?" möts av ett skakande på huvudet, även om sagda huvud just har nickat till med simmiga ögon och långa gäspningar. Den korta vägen till sängen är fylld med måsten så som böcker att läsa, Lego att bygga, nappar att prova och pussel att lägga. Försöken att få det lockiga huvudet att ligga på kudden kantas av att den lilla makthavaren vill hålla hand, hålla fot, hålla knä, klappa kind, gnugga öra, pilla på Uggla och studsa upp hundra gånger och säga "bära" (vara i famnen; översättning).
Mitt i detta tålamodsprövande så testar hon nya påhitt så som att gnugga huvudet mot kudden, uppfinna olika läten, gnugga huvudet mot huvudgaveln, dra i de strumpor hon vägrar ta av sig och snurra runt, runt med foten och att räkna upp alla människor hon kan komma på.
Då får man inte skratta eller fnissa.
Det kan vara lätt att hålla sig för skratt när ungen bara vägrar sova men samtidigt är det ohyggligt lätt att börja fnissa åt påhitten när man själv är så trött. Fast gör man det är det kört på riktigt, då skiner hon upp som en sol, anser sig ha vunnit slaget och man kan se den där koppen kaffe man har längtat efter som helt förlorad.
Det här är väl en fas, som allt annat, och kommer säkert gå över. Snart, hoppas jag.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer