Fortsätt till huvudinnehåll

New beginnings.

15 år. Så länge har vi bott här. Det är mer än dubbelt så länge som jag någonsin bott någonstans under mina 39 år.
Nu ska vi snart bo någon annanstans.
Jag känner mig förväntansfull. Inte bara för att den nya lägenheten är bättre planerad, fräschare, har en stor balkong, en mini uteplats, ligger mot en innergård, har stor kyl och frys, köksfläkt, isolerade fönster, skåp som går att barnsäkra, två toaletter, två portar och därför två hissar, tydligen ska vi få den renoverad och de tidigare hyresgästerna lämnar disk- och tvättmaskin till oss g r a t i s. Inte bara därför.
Det känns också som en bra tid och möjlighet att börja på ny kula, få en chans att reboota om, markera en ny start, lägga fokus på något roligt och spännande efter allt slit och alla tårar.
Inte för att flytta löser problem eller lagar trasiga själar, det tror jag inte. Jag ser det som en skön möjlighet att skapa ett hem till vår nya familj, ett nytt hem till en ny familj, istället för att få in vårt nya liv i vår gamla miljö.
Nu ska jag banne mig ha roligt med det här och de fördelar den nya lyan kommer med.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.