Fortsätt till huvudinnehåll

New beginnings.

15 år. Så länge har vi bott här. Det är mer än dubbelt så länge som jag någonsin bott någonstans under mina 39 år.
Nu ska vi snart bo någon annanstans.
Jag känner mig förväntansfull. Inte bara för att den nya lägenheten är bättre planerad, fräschare, har en stor balkong, en mini uteplats, ligger mot en innergård, har stor kyl och frys, köksfläkt, isolerade fönster, skåp som går att barnsäkra, två toaletter, två portar och därför två hissar, tydligen ska vi få den renoverad och de tidigare hyresgästerna lämnar disk- och tvättmaskin till oss g r a t i s. Inte bara därför.
Det känns också som en bra tid och möjlighet att börja på ny kula, få en chans att reboota om, markera en ny start, lägga fokus på något roligt och spännande efter allt slit och alla tårar.
Inte för att flytta löser problem eller lagar trasiga själar, det tror jag inte. Jag ser det som en skön möjlighet att skapa ett hem till vår nya familj, ett nytt hem till en ny familj, istället för att få in vårt nya liv i vår gamla miljö.
Nu ska jag banne mig ha roligt med det här och de fördelar den nya lyan kommer med.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.