Igår, lagom till Pyrets läggdags, drog det in ett rejält åskväder. Just som hon började klippa med ögonen brakade åskan till ordentligt, jag höll andan och tänkte mig att det stora utbrottet skulle komma. Men Pyret tittade upp, pekade mot fönstret och chansade på ett av orden i ordförrådet: Traktor.
Nä sa jag himlen pruttar. Jag tänkte att vi ju redan konstaterat att regn var himlen som kissar, så jag fortsatte på samma spår och hon köpte min förklaring. Himlen pruttar. Himlen kissar.
Sen somnade hon.
Jisses, man kan verkligen lära de små liven vad som helst. Det är tur att man är vuxen och ansvarsfull så att man inte utnyttjar läget till att lära dom dumheter. Som att regnoväder är himlen som kissar och pruttar.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer