Igår, lagom till Pyrets läggdags, drog det in ett rejält åskväder. Just som hon började klippa med ögonen brakade åskan till ordentligt, jag höll andan och tänkte mig att det stora utbrottet skulle komma. Men Pyret tittade upp, pekade mot fönstret och chansade på ett av orden i ordförrådet: Traktor.
Nä sa jag himlen pruttar. Jag tänkte att vi ju redan konstaterat att regn var himlen som kissar, så jag fortsatte på samma spår och hon köpte min förklaring. Himlen pruttar. Himlen kissar.
Sen somnade hon.
Jisses, man kan verkligen lära de små liven vad som helst. Det är tur att man är vuxen och ansvarsfull så att man inte utnyttjar läget till att lära dom dumheter. Som att regnoväder är himlen som kissar och pruttar.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer